SVANTE!!

Usch!

Pratade en stund i telefon. Ca 10 minuter. Ska stänga balkongdörren som stått oppen eftersom Svante (katten) tycker om att ligga där.

Men var FAN är han??!

Nedanför balkongen är en stentrappa. Vi bor på andra våningen. I stentrappan ligger en tuss av Svante! Men var är han?! Springer runt i lägenheten. Ringer Anton som jobbar och inte kan göra ett dugg. Ringer S, som precis krupit ner i sängen i lägenheten under. Rotar bakom gardinger och under soffan. Under sängen och i garderoberna. Kollar till&med i diskmaskinen, men INGEN katt!!!

S springer ut på innergården och börjar leta. Mira ligger och sover och jag har INGEN aning om var jag hade gömt mig om jag var en katt. Drar upp mira och lindar in henne i ett stort täcke. Kattgodis och mobil, nycklar, skor och så vagnen nere i trappuppgången. Tittar under alla bilar på vär in mot gården. INGEN Svante.

Ropar och vischar. Och väntar på att någon av grannarna ska sticka ut huvudena och undra vad F*N vi sysslar med. INGEN Svante!!

Kollar granngården och under ännu fler bilar. Han kan inte gått så lång. Han är världens mesigaste innekatt. Han går inte ens ut i trapphuset. Han måste vara i närheten.

Börjar bända upp buskarna. Varför säger han inget? Han brukar prata mycket.

Efter att ha rotat igenom 30 meter häck skymtar vi pälsen. Han ligger och trycker en bit in och inte ens godis lockar fram honom. S lyfter upp honom. Till synes oskadd, men rädd och chockad. Skakar!

S bär upp honom till lägenheten. Han haltar lite med ena bakbenet, men allt verkar helt.

Tack och lov!!!

Lilla Svante!!!