Svante...igen...

Han var lite övermesig de första dagarna i huset. Låg helst och tryckte under soffan och vägrade definitivt att gå ut. Senaste dagarna har han iallafall gått ut lite på tomten och jagat diverse kryp.
Igårkväll efter att vi kommit hem från faren sätter vi oss i trädgården för att diskutera strategi över en kall öl. Svante tassar iväg, inget konstigt med det, >han kommer snart tillbaka. Han går ändå inte utanför tomten, Mes!< Men ingen Svante kommer tillbaka och vi vill ju inte riktigt att han ska sova utomhus... vi vörjar pyssja o ropa...Ingen katt. Hämtar påsen med mat och prasslar med den, det brukar funka. Men ingen katt. Möter en granne med hund och får förklara varför jag springer omkring barfota halv§ elva §på kväl§len, med en påse kattmat i handen.
Plötsligt ser jag honom tjugo meter bort. >Svaaaantee.....!< Och sen är han borta igen.
Jag vet att jag inte kan sova om han inte är tillbaka. Men uppenbarligen funkar det inte att springa efter honom...
Sätter oss i trädgården, pratar, väntar. Och efter fem minuter kommer han smygandes. Lilla lilla mesiga Svante! Tack och lov.